Du vet.

Du vet. När man träffar någon ny och tycker allt är så jobbigt bra och spännande hela tiden. När man hela tiden ska retas och näst intill vara elak, slåss och puttas lite och därefter fnissa till. Fråga frågor hela tiden och försöka vara trevlig och diplomatisk. När man går spänd hela tiden och rättar till håret och undrar om man har någonting mellan tänderna. När man städar och skrubbar varenda vrå av rummet för att åh-nej-du-får-inte-se-hur-stökig-jag-egentligen-är faller in. När man låtsas veta om filmer, artister och böcker. När man inte vågar ta bilder för att fan, vad pinsamt det är. När man är förälskad, nykär. Träffar någon ny. Du vet.

















Du vet.

När man gör slut. När man bryter upp i form av tårar och besvikelse. När man tänker tillbaka på det som varit bra men försöker undvika det dåliga. Eller när man tittar tillbaka och tänker bara på det dåliga för, fan, det var ju ändå bra att man gjorde slut. När man bryter ihop för att man hittar gamla dagboksanteckningar, kvitton och sparade presenter från den tiden man var ihop. När man måste snoka konstant på Facebook om han har någon ny. När man tvingar sig själv att försöka hata sitt ex istället för att älska. När varenda sorglig, hjärtkrossande låt passar in med hur man känner sig exakt då.
Du vet.