"Fan. Fan. Fan. Jag åt sjuhundra kalorier idag, trots att jag bara hade bestämt mig för att äta hundrafemtio. Fan, fan, fan."
Ångesten tar över hennes kropp. Hon lägger ut bilder på trådsmala, långa modeller. Smala armar och beniga ryggar. Hon skriver om hur hon ska genomföra en resa med så få kalorier som möjligt. Läser, räknar, dividerar och multiplicerar. Räknar ut vad som är okej, och vad som inte är det. Skriver upp sina mål. Köper för små kläder som ska passa inom ett par få veckor, kanske ett par dagar, granskar bilder med tydliga höftben och skriver om att hetsäta.
Hon kallar sig lycklig när hon fått i sig under tvåhundra kalorier. Hon känner sig stolt när siffrorna på vågen blir lägre och lägre. Hon kämpar med nio, tio kilo tills skolan börjar. Trots att det inte är många dagar kvar.
Motionerar som en galning och äter som ett litet barn. Gråter om nätterna och får stöd utav de andra. De andra tjejerna som är medlem på samma sida. De skriver recept med så få kalorier som möjligt, ger tips om det mest effektiva sättet att spy på. Tandborstarnas skaft, kopiösa mängder saltvatten. Skriver små stöttande meningar som: "du klarar det, du kommer bli lycklig".
Hon skakar på huvudet åt metoder som att äta ordentligt och motionera. Att ta den tiden man behöver. Ta det lugnt. Hon fortsätter räkna sina få kalorier, trots att hon lärt sig att man borde äta en aning mer än så, för att orka.
Ställer sig framför spegeln, andas, drar upp jeansen. Blixlåset och knäpper sedan knappen. De för små jeansen passar perfekt. Hon ler glatt och klappar sig själv på axeln. Hon känner sig duktig. Hon har presterat bra. De för små jeansen sitter numera perfekt. Hon snurrar framför spegeln, böjer sig fram, drar i jeanstyget.
...Hon tycker att det är bra. Det är ju inte sjukt. De för små jeansen passar ju numera. Alldeles perfekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar