Hur många gånger, Daniel?

Jag vet inte hur många gånger jag har sagt att nej, nu är det ingenting. Finitio. Slut. Jag vet inte hur många gånger jag om och om igen har tänkt att jag är kär i dig. Om och om igen har jag bara älskat dig. Om och om har jag förlåtit dig, om och om har du förlåtit mig. Jag vet inte hur många gånger vi bråkat, eller hur många gånger vi sagt att vi älskar varandra. Hur många gånger vi har haft sex. Hur många gånger vi gråtit. Hur många gånger jag cyklat hem förbannad, besviken eller ledsen. Hur många gånger har du stannat kvar med samma känslor. Undra hur många timmars musik vi lyssnade på totalt. Hur många hela filmer vi hann se. Hur många gånger vi skrattat, antalet kyssar. Antalet leenden. Hur många gånger vi stått i ditt kök och slagits och gjort "karatesparkar". Hur många gånger testade du mina kläder egentligen? Hur många gånger tänkte jag på hur vackra dina fräknar var? Undra hur många gånger jag saknade dig.

Sedan undrar jag hur mycket tid jag har lagt på att tänka på dig. Jag undrar hur många gånger vi tvekat. Hur många gånger vi varit seriösa. Hur många gånger du sagt att du har fått panik, och undra hur många gånger jag konstigt nog har fått stanna upp mitt i en mening och hackat fram kommande ord (vet inte varför det har varit så, det bara blev så med dig). Jag undrar hur många gånger du har raderat mitt nummer, och jag undrar hur många gånger jag har funderat på att inte svara dig. Jag undrar hur många samtal du gjorde till min mobiltelefon, och jag undrar hur många minuter det tillslut blev. Det måste blivit tusentals. Du ringde hela tiden, jag saknar det. Jag funderar även på hur många diskussioner vi har fört, hur många gånger jag har cyklat sträckan på väg hem till dig. Jag undrar hur många sidor i mina dagböcker som faktiskt handlar om dig. Hur många gånger har du inte gjort någon konstig maträtt när jag varit med egentligen? Hur många timmar sammanlagt har du inte suttit vid datorn? Hur många gånger har du rört mina ben? Hur många gånger har du viskat någonting i mina öron? Hur många gånger har jag somnat i din säng? Hur många gångerna har vi släckt lampan för att ha sex? Hur många gånger har du med sårbar röst, bett mig att stanna i tjuuugo minuter till? Hur många olika slags pussar kom vi på? Och hur många smeknamn har jag, som du kommit på? Och hur många gånger har du tänkt att Dannebannebananskalle är ett bättre smeknamn än alla dina smeknamn för mig, tillsammans?

Jag undrar antalet. Jag vet inte varför, det blir bara så mäktigt alltihopa då. Undra hur många gånger jag har tänkt fel tankar om dig, undra hur många gånger jag har gråtit över dig. Hur många gånger har jag struntat i skolan, för att vara hemma och tänka på dig, vara ledsen över dig, för att umgås med dig? Hur många gånger har du hånat mig för att jag inte kan din musik, och hur många gånger har jag hånat dig för att du inte kan min? Hur många gånger har vi tänkt att vi klarar det här, hur många gånger har vi lovat varandra att göra det bra? Hur många gånger har jag tänkt att vi är som de i filmerna? Som Big och Carrie. Lite som de i Bridesmaids. Hur många gånger har jag återberättat dina historier? Hur många gånger har vi dansat tillsammans? Hur många gånger har jag träffat din släkt? Hur många gånger har jag och Wilma skrattat ihop? Hur många gånger har det inte pirrat? Hur många störda, omogna saker har vi inte gjort? Hur många gånger har du försökt lura mig om att du inte fyller år den femte oktober? Hur många gånger har du snurrat mig på stan?

Hur många gånger, Daniel?